Uppdagat förbannelse! Här är vad Masters verkligen dold!

Vid ett tillfälle under nattvakten fann Masters äntligen nyckeln som skulle låta honom fortsätta. Han upptäckte en urgammal bok som han hittat under ett av sina äventyr, och de tecken som var skrivna där började få mening. I ljusets värld från ljuset av ljus, runorna som en gång varit tysta vittnen till historiska strider och mystiska välsignelser, talade till honom på ett språk som blev klart som en blå himmel. I denna förbannade manuskript uppenbarade sig mycket mer än bara historia om krigarnas broderskap och deras bortglömda gudar - det var ett nedtecknat förbannelse, vars fruktansvärda tyngd han just förstått.

Denna förbannelse, som dittills hade gömt sig bakom slöjan av hemlighet, verkade för honom plötsligt sorglig och skrämmande. Den var fasansfullt gammal, så antik att den stammade från tiden då de äldsta rikena fortfarande var i barnsliga stadier. Den tycktes härstamma från själva jordens hjärta, och dess mörka makt syntes tränga igenom allt som lever. Tyst viskade ur gamla munnar, flyktigt trängde sig in i tankar och själ, hade den en kraft som han inte kunde förstå, men han kände dess närvaro som frostdränkta blodådror.

I detta manuskript upptäckte Masters att förbannelsen var nedskriven som en gåta som skulle lösas för att kunna bryta den. Det fanns inga konkreta instruktioner, men där fanns dolda anspelningar, metaforer och symboliska bilder. Varje runa, varje rad innehöll en bit av hemligheten som han behövde förstå för att kunna lösa helheten. Det var som att spela schack mot en osynlig motståndare. Han var tvungen att förutse nästa drag, fördjupa sig i rytmen och förutspå det som skulle komma.

Trots den rädsla han kände visste Masters att han inte kunde ge upp. Denna förbannelse, som tidigare hade bestämt ödet för många före honom, fyllde nu hans egna händer. Denna hemlighet blev hans börda. Han hade länge känt tyngden av denna gåta, men nu, efter att ha upptäckt dess verkliga betydelse, blev bördan ännu tyngre. Han förstod att han måste fortsätta den väg han hade påbörjat och som endast han kunde fullfölja.